inspark ensamhet och förkylning
"Samlar mina tankar i ensamhet innan jag går ut..."
Om det bara vore så väl. En extremt elak förkylning hindrar mig från att göra... typ allt. Men jag försöker kurera mig så gått jag kan med te och halstabletter så att jag imorgon kan återförenas med mina reccar på nattliga äventyr bland Uppsalas nationer. :)
Sen börjar ju skolan imorgon också. Det är rätt spännande att jag nästan glömt bort att jag faktiskt går i skolan. Att jag faktiskt har en utbildning att fokusera på, som antagligen kommer bli askul nu i höst, (Drama, film, teater och tv - älskar det namnet på en kurs) att jag har litteratur att hitta, mappar att köpa och pennor att hitta ;)
Men insparken känns så otroligt mycket viktigare! Haha har jag någonsin haft "bra" prioriteringar. Insparken har hittils varit rätt fabulös. Vi har skrikit oss hesa, vi har lekt, vi har dansat och lyst upp Uppsala med våra neonfärgade lysstavar. Det känns fan riktigt bra. Och reccarna är typ helt fantastiska.
Nu har jag ont i halsen, snor i näsan, ömma fötter, en städad lägenhet och en tom säng. Dumma Gustaf kom på att han var tvungen att åka hem till Linköping. Han har ju tydligen fått för sig att han har ett liv som inte involverar att leva mitt liv. Det suger rätt ordentligt att vara tillfälligt pojkvänslös. Eller inte pojkvänslös utan snarare pojkvänsensam... Det kanske inte var ett ord... Ensam, det kanske är bättre. Gaaaah distans suger... Vem ska göra kaffe åt mig på morgonen nu....
Nåja ska väl kanske göra en snabbvisit till Linköping om ett par dagar och leva Gustafs liv litegranna. Så så synd är det inte om oss. Men nu ska jag sova. Försöka. Skola kl.9 (9.15!!!!!!!!!!!!!!!! :S) imorgon. Yejj.....
God natt, sov så gott
Om det bara vore så väl. En extremt elak förkylning hindrar mig från att göra... typ allt. Men jag försöker kurera mig så gått jag kan med te och halstabletter så att jag imorgon kan återförenas med mina reccar på nattliga äventyr bland Uppsalas nationer. :)
Sen börjar ju skolan imorgon också. Det är rätt spännande att jag nästan glömt bort att jag faktiskt går i skolan. Att jag faktiskt har en utbildning att fokusera på, som antagligen kommer bli askul nu i höst, (Drama, film, teater och tv - älskar det namnet på en kurs) att jag har litteratur att hitta, mappar att köpa och pennor att hitta ;)
Men insparken känns så otroligt mycket viktigare! Haha har jag någonsin haft "bra" prioriteringar. Insparken har hittils varit rätt fabulös. Vi har skrikit oss hesa, vi har lekt, vi har dansat och lyst upp Uppsala med våra neonfärgade lysstavar. Det känns fan riktigt bra. Och reccarna är typ helt fantastiska.
Nu har jag ont i halsen, snor i näsan, ömma fötter, en städad lägenhet och en tom säng. Dumma Gustaf kom på att han var tvungen att åka hem till Linköping. Han har ju tydligen fått för sig att han har ett liv som inte involverar att leva mitt liv. Det suger rätt ordentligt att vara tillfälligt pojkvänslös. Eller inte pojkvänslös utan snarare pojkvänsensam... Det kanske inte var ett ord... Ensam, det kanske är bättre. Gaaaah distans suger... Vem ska göra kaffe åt mig på morgonen nu....
Nåja ska väl kanske göra en snabbvisit till Linköping om ett par dagar och leva Gustafs liv litegranna. Så så synd är det inte om oss. Men nu ska jag sova. Försöka. Skola kl.9 (9.15!!!!!!!!!!!!!!!! :S) imorgon. Yejj.....
God natt, sov så gott
snart, snart, snart nollning for the win... Eller inspark, eller någonting. Helt fantastiskt
Idag har jag varit trött och bakfyllehungrig hela tiden. Det kan väl gå så, antar jag, när man bestämmer sig för att dricka massa öl under bussresan påväg hem från en eckeröfärja.
Men snart, snart, snart kommer insparken 2010 att gå igång - och det kommer att bli helt awesome ;) Galet taggad är man iallafall!
Och outfitten är helt fab! Okej, det är nog kanske det som är det mest spännande av allt. Att klä ut sig. Det stimulerar min hjärna och endorfinutdelningssystem en hel del massa.
Men jag är smått irriterad just nu. Jag vill, som på den gamla tiden, kunna få äta mina bakismackor. Det var trevligt med att bo hemma fortfarande. Det fanns alltid mjukt bröd hemma, troligtvis en konsekvens av mina curlande föräldrar, och man hade inget samvete utan hade på ett helt paket bacon på varje macka. Sedan smält ost ovanpå det.
När man flyttat hemifrån och sköter sånt där själv skulle man få en sådan extrem ångest att man åt upp ett paket bacon (PROTEIN-DYRT) på bara en liten macka.
Sen har jag ingen köksfläkt heller så steka bacon är att mörda mina textilier.
Japp, hittade kameran också, och japp, jag hann med lite bilder på bästa fadderlaget någonsin :) (Nyårslöfte nästa år, fotokurs)
Men snart, snart, snart kommer insparken 2010 att gå igång - och det kommer att bli helt awesome ;) Galet taggad är man iallafall!
Och outfitten är helt fab! Okej, det är nog kanske det som är det mest spännande av allt. Att klä ut sig. Det stimulerar min hjärna och endorfinutdelningssystem en hel del massa.
Men jag är smått irriterad just nu. Jag vill, som på den gamla tiden, kunna få äta mina bakismackor. Det var trevligt med att bo hemma fortfarande. Det fanns alltid mjukt bröd hemma, troligtvis en konsekvens av mina curlande föräldrar, och man hade inget samvete utan hade på ett helt paket bacon på varje macka. Sedan smält ost ovanpå det.
När man flyttat hemifrån och sköter sånt där själv skulle man få en sådan extrem ångest att man åt upp ett paket bacon (PROTEIN-DYRT) på bara en liten macka.
Sen har jag ingen köksfläkt heller så steka bacon är att mörda mina textilier.
Japp, hittade kameran också, och japp, jag hann med lite bilder på bästa fadderlaget någonsin :) (Nyårslöfte nästa år, fotokurs)
.....
Jag saknar dig så mycket att det gör ont min älskling....
tröööött
Goood Morgon!!
Försov mig en hel del i morse... typ 2 timmar. Detta ledet till att jag kommer vara helt borta dagens första timmar :P Behöver måånga timmar för att fungera ordentligt. Många timmar i vaket tillstånd när man kan få varva upp och göra sig redo. Men njee, inte idag. Nu åker jag till jobbet i mjukiskläder och en frisyr som verkligen säger "God Morgon" jag har precis klivit upp ur sängen!!
Ha en trevlig fredag den 13 ;)
Detta är faktiskt på blodig allvar... njaaee
Gaaah jobb imorgon - men sedan är man ledig tills på torsdag. Det är fantastiskt :) FAST är inte så road av tanken av jobb imorgon. Är nämligen tokpigg och borde egentligen legat under täcket med slutna ögonen för ungefär en timma sedan :P
Men,men, får väl vara zombie imorgon då. Inte hela världen. Skulle hemskt gärna vilja gå och hålla hand med en viss person nu ute på en viss stads gator... Men jag är inte bitter. Han vet ju om det och skulle nog kunna tänka sig att hålla min hand också!
Dagen har varit trevlig faktiskt. Först galet effektiv morgon och mysig fika med Sofia och disneylåtsfrågespel. Sedan shopping åt densamme. Sedan buffé på Little Italy, gaaah revbensspjäll, begrav mig i dem snälla, och sedan utomhusfika med anna och gustaf :)
Gjorde sedan misstaget att titta på "Queen of the damned". Dumt, dumt, dumt.... Blir ju irriterad. De massakrerar ju berättelsen.... Maurius är inte Lestats skapare. Lestat tar inte violinen från nån zigenarbrud, Talamascatjejen blir inte Lestats eviga partner och Akasha dödas inte genom att man tömmer henne på blod... Det hade ju varit mycket trevligare ifall det faktiskt var Mekkharet och Maharet som dödar henne genom att äta hennes hjärta och hjärna...
Meen, MEN, faktiskt måste jag nog säga en sak ändå... Hata mig inte nu ni som faktiskt tror ni vet någonting, jag har alltid rätt om sånt här. Stuart Townsend gör faktiskt rollen som Lestat bättre än Tom Cruise. Särskilt med tanke på att han har ett uselt manus som målar upp Lestat som någon som vill vara mänsklig i ena sekunden och i andra vill härska över världen.... Och de låter faktiskt Armand spelas av en ung person och inte en medelålders Antonio Banderas.... Armand är av slaviskt ursprung, har jag för mig, inte spanskt....
Eh skitsamma....Blir bara upprörd SKa försöka sova nu... Ska väl upp om någon timme...
(Min nya dator e grym föresten. Den är "Lattesäker")
Puss och Kram God Natt !
Leeedig idag :)
Sååå trött idag. Blev väckt klockan 05.30, av ett sms, från en person som var vaken vid denna tid... oooaaahh :P Nåja smset innebär iallafall en utmaning. Korvätartävling på IKEA till lunch :) Lätt på!! Men först blir det shopping med Sofia, åt Sofia.
Och efter det blir det picknick i det gröna med Anna och Gustaf. Väääldigt länge sen vi gjorde någonting ihop. Sååå det kommer blir riktigt trevligt :)
Tycker jag använder min lediga dag på ett mycket vettigt sätt :)
Nu är det Doctors på trevligt... Jag är verkligen fast :P Hahahaha suckar bara åt amerikanare ;)
Tess
Tänkte precis skicka iväg ett sms till pojkvännen som var så orolig över att jag hade spindelbesök (han ringde till och med och frågade hur jag mådde <3)
Jag tänkte skriva "MONSTRET ÄR DÖTT", sen slutade jag skriva. Monstret är ingen jävla spindel. Monstret är min lilla tessis. Min familjs vackra labrador/schäfer blandning. Ebenholtssvart med djupa bruna ögon och ett leende som kunde få vem som helst på bättre humör. Älskade fina Tess.
Det fina monstret, jag har pms extremt ofta och hon var rätt påig därför blev hon ett monster - men ett älskat sådant, gick tyvärr bort för ett par månader sedan. Och nu sitter jag och gråter. Självklart.
Man kan inte låta bli att tänka på att hon kunde faktiskt finnas kvar... Om jag bodde större till exempel hade hon kunnat bo med mig. Men under de rådande omständigheterna gick det inte och hon har det nog bättre nu. Men i alla fall. Jag saknar henne väldigt mycket.
Eftersom hon bodde hos min mamma och jag har flyttat ut så påminns jag inte så ofta om att hon inte längre finns kvar. Men när jag är där och hälsar på och öppnar dörren och inte blir mött, då blir jag påmind och det hugger.
Usch fick inte ens säga hej då. Eller jag orkade inte. Vågade inte. Känslomässiga jag hade väl brutit ihop och då hade det bara varit synd om henne.
Som sagt, Tessies, ditt lilla monster, jag saknar dig jättemycket och jag hoppas verkligen att du har det bra, vart du än är. Att du får gå omkring i ett underbart morfinmoln och sova i vita soffor framför tv-apparater :)
......
Skulle bra gärna vilja ha en hund igen. Visst det gör ont när de går bort, men ja, jag saknar det...
SPINDELTERRORN PÅ SWEDENBORGSGATAN....
Det finns en hel del sidor hos mig själv jag är stolt över. Ibland kan till och med dessa verka lite för många och vissa har hävdat att jag till och med är lite narcissistisk.
Men även jag har dåliga sidor, eller sämre, eller okej, sidor jag skäms över. Jag är galet livrädd för spindlar. Det är inte roligt, men det är verkligen inte onormalt. Egentligen är det ända normala att faktiskt vara rädd för dem.
"Men vad är du rädd för, de bits inte" F.Y.I - DET GÖR DE VISST!!!
Kanske inte alla arter, men det finns vissa som faktiskt gör det.
Ett problem med detta är att min lilla lägenhet är bebodd av just en folk av just en sådan bitande art. Viilket i sig inte bidragit till något problem eftersom de aldrig bitit mig. Men jag vet att de kan ... Problemet är som sagt att jag är livrädd för dem, står på en stol och skriker rädd.
OCH NEJ, det är inte små millimeter stora spindlar heller. DE ÄR MONSTERSTORA!!!!!!!!!!!
!!!!
Okeeeejdå, inte sådär stora... MEN STOORA, såhär ser den ut ungefär exakt, samma art, alltså, vissa av mina "gäster" är större, vissa mindre...
Så ni kan förstå att jag blir liiiite hispig ibland. (Är nog aldrig så aktiv på facebook som när det är en spindel i närheten)
Men dagens gäst är numera utflyttad, mosad och begravd i papper. Tack så mycket till snälla hyresvärden som också ska ha i silikon i hålen där jag "tror" de bor.
Jag, okej, jag är knäpp, men vafan, jag har inte lust att dö spindeldöden (uppäten av flera tusen spindlar på samma gång, alternativt få en hjärtattack och dö vid åsynen av en) ;)
Håller på att få ett hysteriskt utbrott, kärleken är hård
Tröttnaden har verkligen sjunkit ned över mig. Precis såsom den stundande sensommaren kämpar för att hålla sig kvar levande i det ankommande höstmörkret har jag sedan klockan 15.30 denna eftermiddag kämpat för att hålla mig vaken.
Det suger musten ur en att jobba. Men arbete betyder pengar, vilket i sin tur betyder överlevnad. Ja, jag vet jag kanske inte behöver vara så drastisk, men jag är trött och mörk idag och just nu handlar allt om överlevnad. ter
Jag kan inte rå för det men terminstarten ligger alldeles för långt borta. Att njuta av ett sommarlov fungerar bättre när man är elva och inte kan jobba. När det faktiskt är sommar och inte förtidig höst. När man kan ha spontana filmkvällar under täcket med tända ljus och chokladglass med sin älskling en helt vanlig tisdag. Eller ifall man har råd att gå ut och dra ett par öl eller några glas rödvin och diskutera livets mysterier fram till småtimmarna.
"ÅÅÅÅåååååååh vad jag är nedstämd. BEHÖVER FÅ DET HÄR FIXAT OMEDELBART!!!
GE MIG ORDENTLIG HÖST. Inte fan kan jag rå för att jag hatar mellanlägen. Men jag gööör verkligen det. Det händer ingenting och alltid suger."
ps. Om någon har lust att göra mig en såndär jättefin tjänst och göra mig lycklig igen... Köp biljett till linköping åt mig, så fort som möjligt! d.s.
Tänkte precis skicka iväg ett sms till pojkvännen som var så orolig över att jag hade spindelbesök (han ringde till och med och frågade hur jag mådde <3)
Jag tänkte skriva "MONSTRET ÄR DÖTT", sen slutade jag skriva. Monstret är ingen jävla spindel. Monstret är min lilla tessis. Min familjs vackra labrador/schäfer blandning. Ebenholtssvart med djupa bruna ögon och ett leende som kunde få vem som helst på bättre humör. Älskade fina Tess.
Det fina monstret, jag har pms extremt ofta och hon var rätt påig därför blev hon ett monster - men ett älskat sådant, gick tyvärr bort för ett par månader sedan. Och nu sitter jag och gråter. Självklart.
Man kan inte låta bli att tänka på att hon kunde faktiskt finnas kvar... Om jag bodde större till exempel hade hon kunnat bo med mig. Men under de rådande omständigheterna gick det inte och hon har det nog bättre nu. Men i alla fall. Jag saknar henne väldigt mycket.
Eftersom hon bodde hos min mamma och jag har flyttat ut så påminns jag inte så ofta om att hon inte längre finns kvar. Men när jag är där och hälsar på och öppnar dörren och inte blir mött, då blir jag påmind och det hugger.
Usch fick inte ens säga hej då. Eller jag orkade inte. Vågade inte. Känslomässiga jag hade väl brutit ihop och då hade det bara varit synd om henne.
Som sagt, Tessies, ditt lilla monster, jag saknar dig jättemycket och jag hoppas verkligen att du har det bra, vart du än är. Att du får gå omkring i ett underbart morfinmoln och sova i vita soffor framför tv-apparater :)
......
Skulle bra gärna vilja ha en hund igen. Visst det gör ont när de går bort, men ja, jag saknar det...
Men även jag har dåliga sidor, eller sämre, eller okej, sidor jag skäms över. Jag är galet livrädd för spindlar. Det är inte roligt, men det är verkligen inte onormalt. Egentligen är det ända normala att faktiskt vara rädd för dem.
"Men vad är du rädd för, de bits inte" F.Y.I - DET GÖR DE VISST!!!
Kanske inte alla arter, men det finns vissa som faktiskt gör det.
Ett problem med detta är att min lilla lägenhet är bebodd av just en folk av just en sådan bitande art. Viilket i sig inte bidragit till något problem eftersom de aldrig bitit mig. Men jag vet att de kan ... Problemet är som sagt att jag är livrädd för dem, står på en stol och skriker rädd.
OCH NEJ, det är inte små millimeter stora spindlar heller. DE ÄR MONSTERSTORA!!!!!!!!!!!
!!!!Okeeeejdå, inte sådär stora... MEN STOORA, såhär ser den ut ungefär exakt, samma art, alltså, vissa av mina "gäster" är större, vissa mindre...
Så ni kan förstå att jag blir liiiite hispig ibland. (Är nog aldrig så aktiv på facebook som när det är en spindel i närheten)
Men dagens gäst är numera utflyttad, mosad och begravd i papper. Tack så mycket till snälla hyresvärden som också ska ha i silikon i hålen där jag "tror" de bor.
Jag, okej, jag är knäpp, men vafan, jag har inte lust att dö spindeldöden (uppäten av flera tusen spindlar på samma gång, alternativt få en hjärtattack och dö vid åsynen av en) ;)
Det suger musten ur en att jobba. Men arbete betyder pengar, vilket i sin tur betyder överlevnad. Ja, jag vet jag kanske inte behöver vara så drastisk, men jag är trött och mörk idag och just nu handlar allt om överlevnad. ter
Jag kan inte rå för det men terminstarten ligger alldeles för långt borta. Att njuta av ett sommarlov fungerar bättre när man är elva och inte kan jobba. När det faktiskt är sommar och inte förtidig höst. När man kan ha spontana filmkvällar under täcket med tända ljus och chokladglass med sin älskling en helt vanlig tisdag. Eller ifall man har råd att gå ut och dra ett par öl eller några glas rödvin och diskutera livets mysterier fram till småtimmarna.
"ÅÅÅÅåååååååh vad jag är nedstämd. BEHÖVER FÅ DET HÄR FIXAT OMEDELBART!!!
GE MIG ORDENTLIG HÖST. Inte fan kan jag rå för att jag hatar mellanlägen. Men jag gööör verkligen det. Det händer ingenting och alltid suger."
ps. Om någon har lust att göra mig en såndär jättefin tjänst och göra mig lycklig igen... Köp biljett till linköping åt mig, så fort som möjligt! d.s.
