Håller på att få ett hysteriskt utbrott, kärleken är hård
Tröttnaden har verkligen sjunkit ned över mig. Precis såsom den stundande sensommaren kämpar för att hålla sig kvar levande i det ankommande höstmörkret har jag sedan klockan 15.30 denna eftermiddag kämpat för att hålla mig vaken.
Det suger musten ur en att jobba. Men arbete betyder pengar, vilket i sin tur betyder överlevnad. Ja, jag vet jag kanske inte behöver vara så drastisk, men jag är trött och mörk idag och just nu handlar allt om överlevnad. ter
Jag kan inte rå för det men terminstarten ligger alldeles för långt borta. Att njuta av ett sommarlov fungerar bättre när man är elva och inte kan jobba. När det faktiskt är sommar och inte förtidig höst. När man kan ha spontana filmkvällar under täcket med tända ljus och chokladglass med sin älskling en helt vanlig tisdag. Eller ifall man har råd att gå ut och dra ett par öl eller några glas rödvin och diskutera livets mysterier fram till småtimmarna.
"ÅÅÅÅåååååååh vad jag är nedstämd. BEHÖVER FÅ DET HÄR FIXAT OMEDELBART!!!
GE MIG ORDENTLIG HÖST. Inte fan kan jag rå för att jag hatar mellanlägen. Men jag gööör verkligen det. Det händer ingenting och alltid suger."
ps. Om någon har lust att göra mig en såndär jättefin tjänst och göra mig lycklig igen... Köp biljett till linköping åt mig, så fort som möjligt! d.s.
........
Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket. Tänkt på mig själv, tänkt på dig, tänkt på oss. Funderat kring framtiden, då-tiden och all tid därimellan.
Jag önskar att jag hade kommit fram till något, att jag hittat nån form av sanning. Men det enda jag vet är att jag inte vet någonting.
Det jag dock kan säga är att jag kommer ihåg. Och jag kommer ihåg en massa saker. Dina ögon när du såg på mig, tisdagskvällar då du gjorde iordning te åt mig och vi bara var, kvällar när vi flirtat lite väl mycket med bacchus och sedan disskuterat tills det var ljust ute.
Jag kommer ihåg, och kommer alltid att komma ihåg. Men jag vet ingenting. Ingenting alls längre...
Jag önskar att jag hade kommit fram till något, att jag hittat nån form av sanning. Men det enda jag vet är att jag inte vet någonting.
Det jag dock kan säga är att jag kommer ihåg. Och jag kommer ihåg en massa saker. Dina ögon när du såg på mig, tisdagskvällar då du gjorde iordning te åt mig och vi bara var, kvällar när vi flirtat lite väl mycket med bacchus och sedan disskuterat tills det var ljust ute.
Jag kommer ihåg, och kommer alltid att komma ihåg. Men jag vet ingenting. Ingenting alls längre...
............
Nu, nu har jag fått tänka efter, fått tänka efter ordentligt...
Och just nu, med väldigt fint stöd av både Caroline och Alex igår har jag nu funderat fram ett par regler...
Inga killar, i överhuvudtaget, på minst en vecka. Inte prata med dem och definitivt ingenting annat...
Och just nu tror jag nog att det kan bli så också. Tänker nu i två dagar fokusera på mitt PM, och därefter fokusera på den nya kursen!
Sen ska jag börja itu med det här, och det tror jag kommer ta lång tid. Det är som att sluta röka. Samtidigt som man sitter och blossar på den sista cigaretten så är det självklart att man säger till sig själv att man kan sluta, att allt är bra.
Men det är inte alls bra. Jag vill nog inte det här alls. Just nu tänker jag på en sak och en sak endast...
jävla skit.....
Och just nu, med väldigt fint stöd av både Caroline och Alex igår har jag nu funderat fram ett par regler...
Inga killar, i överhuvudtaget, på minst en vecka. Inte prata med dem och definitivt ingenting annat...
Och just nu tror jag nog att det kan bli så också. Tänker nu i två dagar fokusera på mitt PM, och därefter fokusera på den nya kursen!
Sen ska jag börja itu med det här, och det tror jag kommer ta lång tid. Det är som att sluta röka. Samtidigt som man sitter och blossar på den sista cigaretten så är det självklart att man säger till sig själv att man kan sluta, att allt är bra.
Men det är inte alls bra. Jag vill nog inte det här alls. Just nu tänker jag på en sak och en sak endast...
jävla skit.....
2010 - året då karman slår tillbaka
Har precis suttit och kollat upp mitt årshoroskop, på väldigt många olika sajter som jag faktiskt inte orkar länka till, men, det verkar sådär.
Tydligen för kvinna född den 30 december 1990 15,05 i Uppsala så kommer ungefär alla kosmiska krafter trixla med min tillvaro och ställa allting på sin spets, och speciellt ställa allting rätt.
Karman kommer att slå tillbaka - vilket jag inte har någon möjlighet att göra någonting åt. So what comes around
goes around och det kommer bli intressant att se vad det innebär.
Sedan kommer jag träffa någon, en viktig person för mig själv, som jag haft en nära relation till tidigare, troligen i ett tidigare liv och denna person är jag menad att lära känna även i detta liv.
Sen en massa andra saker också. Men via min amatörtolkning av alltsammans så kommer jag vara i totalt känslomässigt kaos större delen av året. Stå inför en massa utmaningar som jag redan nu är menad att misslyckas med,,,
Sen hur jag i allmänhet då:
Jo jag är menad att alltid känna mig ensam och oälskad, vilket jag inte kommer att vara, men det ska vara därför jag alltid kommer att söka mig till att hjälpa och bistå andra, för att få känna mig behövd.
Sedan kärleksmässigt så söker romantikern i mig efter fin vacker monogam trogen kärlek, samtidigt som jag alltid letar efter erövringar eftersom jag undermedvetet anser att det ska vara på det viset? Så det naturliga för mig är att vara polygam, great jag är inte alls känslomässigt schizofren....
Bäst av allt, jag kommer inte göra något av riktig betydelse i mitt nuvarandra liv, men det jag gör lägger typ grunden till nästa.... Det här känns jättelovande....
Känner mig jättepepp på år 2010! Speciellt vid klockan 04.40 på lördag kväll....
Tydligen för kvinna född den 30 december 1990 15,05 i Uppsala så kommer ungefär alla kosmiska krafter trixla med min tillvaro och ställa allting på sin spets, och speciellt ställa allting rätt.
Karman kommer att slå tillbaka - vilket jag inte har någon möjlighet att göra någonting åt. So what comes around
goes around och det kommer bli intressant att se vad det innebär.
Sedan kommer jag träffa någon, en viktig person för mig själv, som jag haft en nära relation till tidigare, troligen i ett tidigare liv och denna person är jag menad att lära känna även i detta liv.
Sen en massa andra saker också. Men via min amatörtolkning av alltsammans så kommer jag vara i totalt känslomässigt kaos större delen av året. Stå inför en massa utmaningar som jag redan nu är menad att misslyckas med,,,
Sen hur jag i allmänhet då:
Jo jag är menad att alltid känna mig ensam och oälskad, vilket jag inte kommer att vara, men det ska vara därför jag alltid kommer att söka mig till att hjälpa och bistå andra, för att få känna mig behövd.
Sedan kärleksmässigt så söker romantikern i mig efter fin vacker monogam trogen kärlek, samtidigt som jag alltid letar efter erövringar eftersom jag undermedvetet anser att det ska vara på det viset? Så det naturliga för mig är att vara polygam, great jag är inte alls känslomässigt schizofren....
Bäst av allt, jag kommer inte göra något av riktig betydelse i mitt nuvarandra liv, men det jag gör lägger typ grunden till nästa.... Det här känns jättelovande....
Känner mig jättepepp på år 2010! Speciellt vid klockan 04.40 på lördag kväll....
Så nu börjar allvaret igen
... och jag nästan skrattar när jag säger det. Allvaret, jo juluppehållet är typ slut och jag borde fortsätta med mina studier. Men jag har ingenting schemalagt förren slutet på nästa vecka. Så egentligen ska jag spendera två veckor med att skriva på mitt PM och läsa kurslitteratur.
Det känns som ett väldigt skönt avslut på en första termin....
Det är väl det jag ska göra nu kanske.... Läsa lite litteratur och suga i mig lite fakta om kommunikation... Jooråå satte, nån som vill komma över och fika ^^
Nej men jag har faktiskt pluggat lite gran idag. Inte för min egen del, men jag har hjälpt någon annan att plugga. Det är väl också rätt så bra med tanke på att jag ska bli lärare... Okej jag kommer aldrig bli lärare själv om jag inte börjar hjälpa mig själv att plugga istället för att hjälpa alla andra....
Okej, idag, innan jag går och lägger mig (måste!!) ska jag iallafall ha börjat på mitt PM. Det känns som en plan...
Det känns som ett väldigt skönt avslut på en första termin....
Det är väl det jag ska göra nu kanske.... Läsa lite litteratur och suga i mig lite fakta om kommunikation... Jooråå satte, nån som vill komma över och fika ^^
Nej men jag har faktiskt pluggat lite gran idag. Inte för min egen del, men jag har hjälpt någon annan att plugga. Det är väl också rätt så bra med tanke på att jag ska bli lärare... Okej jag kommer aldrig bli lärare själv om jag inte börjar hjälpa mig själv att plugga istället för att hjälpa alla andra....
Okej, idag, innan jag går och lägger mig (måste!!) ska jag iallafall ha börjat på mitt PM. Det känns som en plan...
The last of the "bloggs"
Så nu hamnade jag på något vis här. Här mitt i bland blogg.se trista stilmallar (vilket innebär att jag kommer bli tvungen att lära mig html igen) och helt vilsen, eventuellt bortglömd i bloggdjungeln. Men det gör ingenting. Bloggen som fenomen kom in i våra liv för bara ett par år sedan och den har påverkat dagens syn på media. Men som med allting annat nytt fräscht och revolutionerade så är även bloggen som fenomen och instrument döende.
Vi kräver någonting nytt. Vi som informationsmottagare har börjat bli för vana vid bloggen, den kan inte skrämma oss längre, eller väcka starka känslor. Det går inte längre att vara för personlig på internetet. Det är alltid någon annan som är värre. Så vi börjar gå tillbaka, tillbaka till anonymiteten.
Men som ett spår av vad som varit är denna bloggen tänkt att formulera sig, fundera sig och beklaga sig kring de flesta fenomen som dess författarinna ställs inför. Båda personligt och i allmänhet. Får se hur lång tid det tar innan jag börjar författa dödsrunan....
Vi kräver någonting nytt. Vi som informationsmottagare har börjat bli för vana vid bloggen, den kan inte skrämma oss längre, eller väcka starka känslor. Det går inte längre att vara för personlig på internetet. Det är alltid någon annan som är värre. Så vi börjar gå tillbaka, tillbaka till anonymiteten.
Men som ett spår av vad som varit är denna bloggen tänkt att formulera sig, fundera sig och beklaga sig kring de flesta fenomen som dess författarinna ställs inför. Båda personligt och i allmänhet. Får se hur lång tid det tar innan jag börjar författa dödsrunan....
