Mikaela vs Grammatik & Bolander - the revenge of svenska 1
Insparken börjar nå sitt slut. Reccerna är insparkade och klara att klara sig själva och vi faddrar kommer att stå ensamma med hjälpvilla hjärtan utan någon att ta hand. Gråter stora floder på insidan.
Fast fy skäms på mig. Har missat flera tillfällen nu. Istället häckade jag i Linköping, pluggade och sov. Uselt av mig. Men idag blir de till att de träffa det alla igen **Happiness**
Nåja det är fantastiskt och fasansfullt på samma gång.
Nu till ett ämne som bara är fasansfullt.
Jag är en jävla häcklare!!!
Vems idé var det att bli svensklärare? Jo vad bra. Hoppa direkt från gymnasiet? Bra idé, finns inga jobb, jag vill ju bli lärare, gör det på en gång!!!! Jättenöjd med mitt val, jättestolt över mig själv, jätteirriterad på mig själv.
Vad an detta?
Jo jag har en uppgift...
(dessa förekommer i blandad form på universitetet och dem ska du göra. De kanske inte alltid känns jätteviktiga, men ifall du inte gör dem får du inte godkänt och du kan få indraget CSN eller inte få fortsätta på nästa kurs)
... en uppgift i grammatisk analys av en elevtext. Är roligare än vad det låter, i allafall för en blivande svensklärares hjärta, men, men, MEN!!!
Jag kan inte. Har glömt bort precis alla grammatik jag någonsin lärt mig. Jag ser vad som är fel, men inte vad felet beror på.
Men andra ord ligger jag nog på en gymnasieelevsnivå just nu när det gäller grammatiken. Och jag ska låtsas att jag kan analysera deras skriftliga arbeten....
SUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCCCCKKKKKKKKKKKK JAG ÄR USEL....
Fast i försig....
Läser inte jag en viss utbildning som ska hjälpa mig med det här. Ligger det inte en drös böcker i min hylla som borde förklara hur man gör... (BOLANDER STIRRAR PÅ MIG JUST NU, DUMMA RÖDA SLITNA BOKRYGG)
Borde jag kanske ta ett djupt andetag, sätta på kaffebryggaren och börja läsa istället för att klaga och säga att jag inte kan, när jag nästan säker faktiskt kan. Blev ju faktiskt godkänd på svenska 1 (Antagligen hehe) så jag borde ju kunna det här... Och jag har en IQ över 70 (förhoppningsvis) så jag borde i annat fall kunna läsa mig till det....
Nej nu skiter jag i mig själv, dricker lite kaffe och öppnar lite böcker. Det krävs faktiskt lite mer än intutition att bli lärare. Vem hade kunnat ana?
CIIIIIIIIAAAAAAAAAAOOOOOOOOOOO
Fast fy skäms på mig. Har missat flera tillfällen nu. Istället häckade jag i Linköping, pluggade och sov. Uselt av mig. Men idag blir de till att de träffa det alla igen **Happiness**
Nåja det är fantastiskt och fasansfullt på samma gång.
Nu till ett ämne som bara är fasansfullt.
Jag är en jävla häcklare!!!
Vems idé var det att bli svensklärare? Jo vad bra. Hoppa direkt från gymnasiet? Bra idé, finns inga jobb, jag vill ju bli lärare, gör det på en gång!!!! Jättenöjd med mitt val, jättestolt över mig själv, jätteirriterad på mig själv.
Vad an detta?
Jo jag har en uppgift...
(dessa förekommer i blandad form på universitetet och dem ska du göra. De kanske inte alltid känns jätteviktiga, men ifall du inte gör dem får du inte godkänt och du kan få indraget CSN eller inte få fortsätta på nästa kurs)
... en uppgift i grammatisk analys av en elevtext. Är roligare än vad det låter, i allafall för en blivande svensklärares hjärta, men, men, MEN!!!
Jag kan inte. Har glömt bort precis alla grammatik jag någonsin lärt mig. Jag ser vad som är fel, men inte vad felet beror på.
Men andra ord ligger jag nog på en gymnasieelevsnivå just nu när det gäller grammatiken. Och jag ska låtsas att jag kan analysera deras skriftliga arbeten....
SUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCCCCKKKKKKKKKKKK JAG ÄR USEL....
Fast i försig....
Läser inte jag en viss utbildning som ska hjälpa mig med det här. Ligger det inte en drös böcker i min hylla som borde förklara hur man gör... (BOLANDER STIRRAR PÅ MIG JUST NU, DUMMA RÖDA SLITNA BOKRYGG)
Borde jag kanske ta ett djupt andetag, sätta på kaffebryggaren och börja läsa istället för att klaga och säga att jag inte kan, när jag nästan säker faktiskt kan. Blev ju faktiskt godkänd på svenska 1 (Antagligen hehe) så jag borde ju kunna det här... Och jag har en IQ över 70 (förhoppningsvis) så jag borde i annat fall kunna läsa mig till det....
Nej nu skiter jag i mig själv, dricker lite kaffe och öppnar lite böcker. Det krävs faktiskt lite mer än intutition att bli lärare. Vem hade kunnat ana?
CIIIIIIIIAAAAAAAAAAOOOOOOOOOOO
inspark ensamhet och förkylning
"Samlar mina tankar i ensamhet innan jag går ut..."
Om det bara vore så väl. En extremt elak förkylning hindrar mig från att göra... typ allt. Men jag försöker kurera mig så gått jag kan med te och halstabletter så att jag imorgon kan återförenas med mina reccar på nattliga äventyr bland Uppsalas nationer. :)
Sen börjar ju skolan imorgon också. Det är rätt spännande att jag nästan glömt bort att jag faktiskt går i skolan. Att jag faktiskt har en utbildning att fokusera på, som antagligen kommer bli askul nu i höst, (Drama, film, teater och tv - älskar det namnet på en kurs) att jag har litteratur att hitta, mappar att köpa och pennor att hitta ;)
Men insparken känns så otroligt mycket viktigare! Haha har jag någonsin haft "bra" prioriteringar. Insparken har hittils varit rätt fabulös. Vi har skrikit oss hesa, vi har lekt, vi har dansat och lyst upp Uppsala med våra neonfärgade lysstavar. Det känns fan riktigt bra. Och reccarna är typ helt fantastiska.
Nu har jag ont i halsen, snor i näsan, ömma fötter, en städad lägenhet och en tom säng. Dumma Gustaf kom på att han var tvungen att åka hem till Linköping. Han har ju tydligen fått för sig att han har ett liv som inte involverar att leva mitt liv. Det suger rätt ordentligt att vara tillfälligt pojkvänslös. Eller inte pojkvänslös utan snarare pojkvänsensam... Det kanske inte var ett ord... Ensam, det kanske är bättre. Gaaaah distans suger... Vem ska göra kaffe åt mig på morgonen nu....
Nåja ska väl kanske göra en snabbvisit till Linköping om ett par dagar och leva Gustafs liv litegranna. Så så synd är det inte om oss. Men nu ska jag sova. Försöka. Skola kl.9 (9.15!!!!!!!!!!!!!!!! :S) imorgon. Yejj.....
God natt, sov så gott
Om det bara vore så väl. En extremt elak förkylning hindrar mig från att göra... typ allt. Men jag försöker kurera mig så gått jag kan med te och halstabletter så att jag imorgon kan återförenas med mina reccar på nattliga äventyr bland Uppsalas nationer. :)
Sen börjar ju skolan imorgon också. Det är rätt spännande att jag nästan glömt bort att jag faktiskt går i skolan. Att jag faktiskt har en utbildning att fokusera på, som antagligen kommer bli askul nu i höst, (Drama, film, teater och tv - älskar det namnet på en kurs) att jag har litteratur att hitta, mappar att köpa och pennor att hitta ;)
Men insparken känns så otroligt mycket viktigare! Haha har jag någonsin haft "bra" prioriteringar. Insparken har hittils varit rätt fabulös. Vi har skrikit oss hesa, vi har lekt, vi har dansat och lyst upp Uppsala med våra neonfärgade lysstavar. Det känns fan riktigt bra. Och reccarna är typ helt fantastiska.
Nu har jag ont i halsen, snor i näsan, ömma fötter, en städad lägenhet och en tom säng. Dumma Gustaf kom på att han var tvungen att åka hem till Linköping. Han har ju tydligen fått för sig att han har ett liv som inte involverar att leva mitt liv. Det suger rätt ordentligt att vara tillfälligt pojkvänslös. Eller inte pojkvänslös utan snarare pojkvänsensam... Det kanske inte var ett ord... Ensam, det kanske är bättre. Gaaaah distans suger... Vem ska göra kaffe åt mig på morgonen nu....
Nåja ska väl kanske göra en snabbvisit till Linköping om ett par dagar och leva Gustafs liv litegranna. Så så synd är det inte om oss. Men nu ska jag sova. Försöka. Skola kl.9 (9.15!!!!!!!!!!!!!!!! :S) imorgon. Yejj.....
God natt, sov så gott
snart, snart, snart nollning for the win... Eller inspark, eller någonting. Helt fantastiskt
Idag har jag varit trött och bakfyllehungrig hela tiden. Det kan väl gå så, antar jag, när man bestämmer sig för att dricka massa öl under bussresan påväg hem från en eckeröfärja.
Men snart, snart, snart kommer insparken 2010 att gå igång - och det kommer att bli helt awesome ;) Galet taggad är man iallafall!
Och outfitten är helt fab! Okej, det är nog kanske det som är det mest spännande av allt. Att klä ut sig. Det stimulerar min hjärna och endorfinutdelningssystem en hel del massa.
Men jag är smått irriterad just nu. Jag vill, som på den gamla tiden, kunna få äta mina bakismackor. Det var trevligt med att bo hemma fortfarande. Det fanns alltid mjukt bröd hemma, troligtvis en konsekvens av mina curlande föräldrar, och man hade inget samvete utan hade på ett helt paket bacon på varje macka. Sedan smält ost ovanpå det.
När man flyttat hemifrån och sköter sånt där själv skulle man få en sådan extrem ångest att man åt upp ett paket bacon (PROTEIN-DYRT) på bara en liten macka.
Sen har jag ingen köksfläkt heller så steka bacon är att mörda mina textilier.
Japp, hittade kameran också, och japp, jag hann med lite bilder på bästa fadderlaget någonsin :) (Nyårslöfte nästa år, fotokurs)
Men snart, snart, snart kommer insparken 2010 att gå igång - och det kommer att bli helt awesome ;) Galet taggad är man iallafall!
Och outfitten är helt fab! Okej, det är nog kanske det som är det mest spännande av allt. Att klä ut sig. Det stimulerar min hjärna och endorfinutdelningssystem en hel del massa.
Men jag är smått irriterad just nu. Jag vill, som på den gamla tiden, kunna få äta mina bakismackor. Det var trevligt med att bo hemma fortfarande. Det fanns alltid mjukt bröd hemma, troligtvis en konsekvens av mina curlande föräldrar, och man hade inget samvete utan hade på ett helt paket bacon på varje macka. Sedan smält ost ovanpå det.
När man flyttat hemifrån och sköter sånt där själv skulle man få en sådan extrem ångest att man åt upp ett paket bacon (PROTEIN-DYRT) på bara en liten macka.
Sen har jag ingen köksfläkt heller så steka bacon är att mörda mina textilier.
Japp, hittade kameran också, och japp, jag hann med lite bilder på bästa fadderlaget någonsin :) (Nyårslöfte nästa år, fotokurs)
.....
Jag saknar dig så mycket att det gör ont min älskling....
tröööött
Goood Morgon!!
Försov mig en hel del i morse... typ 2 timmar. Detta ledet till att jag kommer vara helt borta dagens första timmar :P Behöver måånga timmar för att fungera ordentligt. Många timmar i vaket tillstånd när man kan få varva upp och göra sig redo. Men njee, inte idag. Nu åker jag till jobbet i mjukiskläder och en frisyr som verkligen säger "God Morgon" jag har precis klivit upp ur sängen!!
Ha en trevlig fredag den 13 ;)
Detta är faktiskt på blodig allvar... njaaee
Gaaah jobb imorgon - men sedan är man ledig tills på torsdag. Det är fantastiskt :) FAST är inte så road av tanken av jobb imorgon. Är nämligen tokpigg och borde egentligen legat under täcket med slutna ögonen för ungefär en timma sedan :P
Men,men, får väl vara zombie imorgon då. Inte hela världen. Skulle hemskt gärna vilja gå och hålla hand med en viss person nu ute på en viss stads gator... Men jag är inte bitter. Han vet ju om det och skulle nog kunna tänka sig att hålla min hand också!
Dagen har varit trevlig faktiskt. Först galet effektiv morgon och mysig fika med Sofia och disneylåtsfrågespel. Sedan shopping åt densamme. Sedan buffé på Little Italy, gaaah revbensspjäll, begrav mig i dem snälla, och sedan utomhusfika med anna och gustaf :)
Gjorde sedan misstaget att titta på "Queen of the damned". Dumt, dumt, dumt.... Blir ju irriterad. De massakrerar ju berättelsen.... Maurius är inte Lestats skapare. Lestat tar inte violinen från nån zigenarbrud, Talamascatjejen blir inte Lestats eviga partner och Akasha dödas inte genom att man tömmer henne på blod... Det hade ju varit mycket trevligare ifall det faktiskt var Mekkharet och Maharet som dödar henne genom att äta hennes hjärta och hjärna...
Meen, MEN, faktiskt måste jag nog säga en sak ändå... Hata mig inte nu ni som faktiskt tror ni vet någonting, jag har alltid rätt om sånt här. Stuart Townsend gör faktiskt rollen som Lestat bättre än Tom Cruise. Särskilt med tanke på att han har ett uselt manus som målar upp Lestat som någon som vill vara mänsklig i ena sekunden och i andra vill härska över världen.... Och de låter faktiskt Armand spelas av en ung person och inte en medelålders Antonio Banderas.... Armand är av slaviskt ursprung, har jag för mig, inte spanskt....
Eh skitsamma....Blir bara upprörd SKa försöka sova nu... Ska väl upp om någon timme...
(Min nya dator e grym föresten. Den är "Lattesäker")
Puss och Kram God Natt !
Leeedig idag :)
Sååå trött idag. Blev väckt klockan 05.30, av ett sms, från en person som var vaken vid denna tid... oooaaahh :P Nåja smset innebär iallafall en utmaning. Korvätartävling på IKEA till lunch :) Lätt på!! Men först blir det shopping med Sofia, åt Sofia.
Och efter det blir det picknick i det gröna med Anna och Gustaf. Väääldigt länge sen vi gjorde någonting ihop. Sååå det kommer blir riktigt trevligt :)
Tycker jag använder min lediga dag på ett mycket vettigt sätt :)
Nu är det Doctors på trevligt... Jag är verkligen fast :P Hahahaha suckar bara åt amerikanare ;)
Tess
Tänkte precis skicka iväg ett sms till pojkvännen som var så orolig över att jag hade spindelbesök (han ringde till och med och frågade hur jag mådde <3)
Jag tänkte skriva "MONSTRET ÄR DÖTT", sen slutade jag skriva. Monstret är ingen jävla spindel. Monstret är min lilla tessis. Min familjs vackra labrador/schäfer blandning. Ebenholtssvart med djupa bruna ögon och ett leende som kunde få vem som helst på bättre humör. Älskade fina Tess.
Det fina monstret, jag har pms extremt ofta och hon var rätt påig därför blev hon ett monster - men ett älskat sådant, gick tyvärr bort för ett par månader sedan. Och nu sitter jag och gråter. Självklart.
Man kan inte låta bli att tänka på att hon kunde faktiskt finnas kvar... Om jag bodde större till exempel hade hon kunnat bo med mig. Men under de rådande omständigheterna gick det inte och hon har det nog bättre nu. Men i alla fall. Jag saknar henne väldigt mycket.
Eftersom hon bodde hos min mamma och jag har flyttat ut så påminns jag inte så ofta om att hon inte längre finns kvar. Men när jag är där och hälsar på och öppnar dörren och inte blir mött, då blir jag påmind och det hugger.
Usch fick inte ens säga hej då. Eller jag orkade inte. Vågade inte. Känslomässiga jag hade väl brutit ihop och då hade det bara varit synd om henne.
Som sagt, Tessies, ditt lilla monster, jag saknar dig jättemycket och jag hoppas verkligen att du har det bra, vart du än är. Att du får gå omkring i ett underbart morfinmoln och sova i vita soffor framför tv-apparater :)
......
Skulle bra gärna vilja ha en hund igen. Visst det gör ont när de går bort, men ja, jag saknar det...
SPINDELTERRORN PÅ SWEDENBORGSGATAN....
Det finns en hel del sidor hos mig själv jag är stolt över. Ibland kan till och med dessa verka lite för många och vissa har hävdat att jag till och med är lite narcissistisk.
Men även jag har dåliga sidor, eller sämre, eller okej, sidor jag skäms över. Jag är galet livrädd för spindlar. Det är inte roligt, men det är verkligen inte onormalt. Egentligen är det ända normala att faktiskt vara rädd för dem.
"Men vad är du rädd för, de bits inte" F.Y.I - DET GÖR DE VISST!!!
Kanske inte alla arter, men det finns vissa som faktiskt gör det.
Ett problem med detta är att min lilla lägenhet är bebodd av just en folk av just en sådan bitande art. Viilket i sig inte bidragit till något problem eftersom de aldrig bitit mig. Men jag vet att de kan ... Problemet är som sagt att jag är livrädd för dem, står på en stol och skriker rädd.
OCH NEJ, det är inte små millimeter stora spindlar heller. DE ÄR MONSTERSTORA!!!!!!!!!!!
!!!!
Okeeeejdå, inte sådär stora... MEN STOORA, såhär ser den ut ungefär exakt, samma art, alltså, vissa av mina "gäster" är större, vissa mindre...
Så ni kan förstå att jag blir liiiite hispig ibland. (Är nog aldrig så aktiv på facebook som när det är en spindel i närheten)
Men dagens gäst är numera utflyttad, mosad och begravd i papper. Tack så mycket till snälla hyresvärden som också ska ha i silikon i hålen där jag "tror" de bor.
Jag, okej, jag är knäpp, men vafan, jag har inte lust att dö spindeldöden (uppäten av flera tusen spindlar på samma gång, alternativt få en hjärtattack och dö vid åsynen av en) ;)
VIKTIG INFORMATION
lite för mycket disträ, lite för distraherad, lite för bra humör
Ifall alla vinters dagar kunde vara som denna så skulle jag faktiskt eventuellt kunna acceptera flera månaders vinter varje år. Men, ja ni vet.
Jag önskar att jag hade vartit mer effektiv idag, särskillt nu när jag egentligen har en massa saker att göra och lära mig. Nåja dagen är inte slut än och imorgon kommer jag vara mycket duktigare. Steg ett är en arbetsintervju, som ifärsig är i stockholm vilket problematiserar läget för mig en del. Jag har efter många, många års pendlande ett inneboende hat gentemot all form av kolletivtrafik och alla dess störningar. Vilket kort sagt innebär att tåg-tunnelbana-tåg kommer vara ett stort stressmoment. Men det får lov att fungera och förhoppningsvis kommer stressen radera all form av nervositet inför intervjun. Men i sann law-of-attraction anda så har jag mentalt redan intalat mig att jag får varje jobb jag söker. Det är en taktik som borde fungera.
Än så länge är jag i Uppsala i allafall, Gävle har blivit lite uppskjutet, men åker antagligen dit imorgon kväll eller på fredag. Vi får se.
Utöver det så tror jag det börjar bli dags för en sån där galet skön utekväll igen. Nästa vecka har tillräckligt många luckor för att skapa möjlighet till det, så ifall nån är på att dricka lite för mycket alkohol och dansa upp lite skavsår i fötterna nästa vecka så hör av er!
NEJ NU FÅR JAG GE MIG. NER I GRAMMATKBOKEN MIKAELA!!!!!
..................
Tystnad, stillsamhet
Puls stiger, eskalerar
Blicken nedslagen, gömd
Blodet yrar runt runt, i tromber och tyfoner
Varken sjuk eller galen, endast sinnessjuk
Förkylning med runda fötter, fumlandes fram
Varken jägare eller jagad, endast sökande
Genom staden, världen, livet, tillbaka
Ögonblicket, pulserande
katakoniskt, galet, världsomvälvande ögonblick
sökande, eskalerande tystnad
Helt utmattad, mycket på grund av bristande sömn, filmkvällen blev rätt så sen och allmän stress. Så jag kanske måste sluta påstå att jag är stresstålig. Sen, ja, sen så är det en hel del andra funderingar också. och vädret suger....
babbel
Måndag, måndag, måndag. Samtidigt som detta skrivs så rullar jag på ögonen. Det är tyvärr måndag, hur hemskt det än låter.
Men jag är ledig och det ända jag skulle göra idag var arbetsintervjun. Men eftersom den är i Stockholm har den blivit framskjuten på grund av vädret, precis som allt annat.
Men det är ingen mening att bli arg över vädret, det är faktiskt en sån där sak som man bara får lov att acceptera.
Så snart är jag påväg till tandläkaren med Malin, sen hem, sen hem till farmor på middag =) Kvinnan ska dock ut och resa i fyra veckor till varmare bredgrader - och jag är tokavundsjuk... Nästa gång... Varför tog man inte den där sista minuten??
Sen blir det filmkväll hemma hos mig med Malin, Madde och Amanda =) Familjen är viktig och det var läänge sedan jag träffade någon av dem en längre tid, i alla fall Madde och Malin, Amanda ser man ju typ hela tiden :P
Nånstans här imellan ska det finnas rum för tentaplugg - dessutom. Men än så länge är jag inte ett dugg stressad... Så det får komma när det kommer!
bara ingenting, som vanligt
Söndag, eftermiddag, en tvättmaskin som borde fyllas, ett rum som BORDE städas, en halvtrashig nittonåring som borde duschas.... Men jag trivs rätt så bra ändå, trots alla borden.
Solen skiner och jag tänker inte gneomföra någonting. Bara vara i nån timme till. Sen blir det till att åka ut till familjen, dricka kaffe och äta tårta och fira att pappa börjar bli vuxen.
Lillasyster ska egentligen firas hon också, men det tänker jag bojkotta och istället planera in något mer fantastiskt till hennes egentliga födelsedag.
Ingen borde behöva dela födelsedag med sin pappa, det är inte riktigt rättvist.
Sitter även och funderar på att fly Uppsala ett par dagar. Det börjar närma sig tenta och jag är verkligen inte redo. Och i Uppsala finns det lite för många distraktioner. Så istället blir det nog till att packa weekendväskan på tisdag kväll, fylld med skorpor, riskakor och rödvin, lite övningsmaterial till tentan och sätta mig på tåget till Gävle.
Där borde jag kanske finna lite pluggro, vem vet.
Utöver det, mitt humör är sådär fantastiskt fortfarande, men tänker nog sluta tänka på det nu, annars kommer det säkerligen sina...
Det har slutat krampa
Den är inte född än, men befruktelsen har skett. Nu väntar en period av väntan, skapande, grundande, lösa utkast, meningar som inte stämmer ihop och förhoppningsvis kommer allting sluta i en förlösning av något slag.
"Vad skiljer verkligheten ifrån det som inte är verkligt. Vad är en myt och vad är faktiskt sanning? Jag kan inte längre svara på den frågan. Jag kan egentligen inte svara på någonting alls längre."
Precis som det låter, jag har börjat igen =)
Tog bara 1 år att bli av med den där skrivkrampen, jippi...
sådär lagom kaxig
Äntligen börjar saker och ting hända igen. Den där känslan börjar komma tillbaka. Den där oövervinnerlig känslan. Självklart med den även motivationen, leenden, självtilliten med mera med mera =)
Har jag nämnt att jag börjat söka jobb, nej antagligen inte... Vilket fall som helst, cv:n är utskickade, har fått ngr svar och ska på arbetsintervju på måndag.
Ibland går det bra!
Nej nu ska jag dricka lite te, fundera över middagen och lära mig lite grammatik...
have fun!
En av anledningar till varför man inte litar på mänskligheten
Det finns absolut ingenting, INGENTING, som kan rättigfärdiga sexualla trakasserier. INGENTING!!
Det är egentligen absurt att detta inlägg ens behöver skrivas, men helt krasst verkar det vara så att folk fortfarande inte förstår.
- Det spelar ingen roll hur någon klär sig.
- Det spelar ingen roll ifall det innan "händelserna" förekom skojning och skämt mellan "kompisar"
- Det spelar ingen roll att det som gjorde "någonting" trodde det var okej.
Det finns vissa gränser man aldrig ska kliva över. Gränser som varje medelintelligent människa vet existerar. Det finns omständigheter som alltid gör offret oskyldigt, alltid.
Men tyvärr verkar det vara såhär, i många fall, att den angripna misstros. Att denna inte talar sanningen... Denna kommer heller aldrig kunna bevisa någonting annat heller, det ända andra som såg någonting var den som gjorde något. Så det är lätt och misstros, kanske?
Eller? På något sätt borde man faktiskt - först och främst lyssna, när någon har någonting att berätta. För det andra så ANKLAGAR man inte personen som blivit trakasserad.
ÄR JAG HELT UTE OCH CYKLAR ELLER KAN NI HÅLLA MED?
MAN PÅSTÅR INTE DIREKT EFTER ATT HA HÖRT OM VAD SOM HAR HÄNT OFFRET FÖR ATT LJUGA!!!!
Dålig planering
Inte så smart att gå ut på middag i klassen innan man började plugga inför morgondagen. Varför?
- När man väl ska välja så är det alltid trevligare att dela på en flaska vin än dricka cola
- En halv flaska vin är mer vin än vad man tror
- En halv flaska vin förstör koncentrationsförmågan
- Det är mycket roligare att vara klar med allting så man kan stanna kvar och vara trevlig och social än att åka hem till ett pluggade som kommer ändå att gå åt skogen.
Dålig planering helt enkelt. Men nu sitter jag här och försöker nyktra till. Tänker sätta på lite kaffe, kanske kolla på nått avsnitt av nån trevlig serie, dricka lite vatten, sen förhoppningsvis sätta igång.
Muntlig argumentation imorgon, inför klassen, så roligt?
kampen mellan fantasin och realiteten.
Börjar förstå signalerna nu. Detta efter att ha tappat minst två kg på ett dygn - okej inte riktigt men det känns så - jag slutar äta. Eller nått liknande...
Ikväll är det middag på snerkes (antagligen) med klassen, vilket känns sådär när jag knappt vågar äta. Kommer dessutom hålla mig nykter. Tänker utsätta min kropp för alkohol, inte efter att jag försökte dricka kaffe i morse.
Men på något vänster försöker jag inbilla mig själv att jag inte är sjuk. Vilket jag gör genom att knäcka värktabletter, klä på mig och måla på ett leende. Ännu bättre är att jag justnu saknar varmvatten. Ingen dusch alltså - som jag verkligen hade behövt.
Så den osanitära skakiga kvinnan ni träffar på ikväll, det är antagligen jag. Så var snälla.... Eller nått :P ska fixa det sista nu sen bege mig iväg... Ses :P
Ett curlingbarn av sin generation
Okej det kanske har framgått nu att jag lider av lätt sommarångest. Tyvärr fungerar ju jag så att så fort jag får ångest för någonting, så går mitt humör åt skogen helt och hållet, min ork försvinner, mitt immunförsvar blir riktigt instabilt och ingenting fungerar.
Tack och lov att man har en mamma som kan lugna ner en lite grann och att jag kan skjuta över arbetsjakten lite grann på henne!
I och med det här antar jag att fröken Sandahl inte är så ocurlad som hon tror, något som hon annars stoltserat med.
Det står även särskillt klart när hennes pappa måste hjälpa henne att betala kåravgiften och även assistera. alltså fixa helt och hållet, hennes cykel.
Självständig, jo eller hur.
Men jag är i alla fall vettig nog att i fall att ha färdiggjord vätskeersättning i kylskåpet! I och med det har jag nog avslöjat vilken typ av sjukdom jag eventuellt kan ha. Och nej - det är inte baksmälla :P
Tänkte precis skicka iväg ett sms till pojkvännen som var så orolig över att jag hade spindelbesök (han ringde till och med och frågade hur jag mådde <3)
Jag tänkte skriva "MONSTRET ÄR DÖTT", sen slutade jag skriva. Monstret är ingen jävla spindel. Monstret är min lilla tessis. Min familjs vackra labrador/schäfer blandning. Ebenholtssvart med djupa bruna ögon och ett leende som kunde få vem som helst på bättre humör. Älskade fina Tess.
Det fina monstret, jag har pms extremt ofta och hon var rätt påig därför blev hon ett monster - men ett älskat sådant, gick tyvärr bort för ett par månader sedan. Och nu sitter jag och gråter. Självklart.
Man kan inte låta bli att tänka på att hon kunde faktiskt finnas kvar... Om jag bodde större till exempel hade hon kunnat bo med mig. Men under de rådande omständigheterna gick det inte och hon har det nog bättre nu. Men i alla fall. Jag saknar henne väldigt mycket.
Eftersom hon bodde hos min mamma och jag har flyttat ut så påminns jag inte så ofta om att hon inte längre finns kvar. Men när jag är där och hälsar på och öppnar dörren och inte blir mött, då blir jag påmind och det hugger.
Usch fick inte ens säga hej då. Eller jag orkade inte. Vågade inte. Känslomässiga jag hade väl brutit ihop och då hade det bara varit synd om henne.
Som sagt, Tessies, ditt lilla monster, jag saknar dig jättemycket och jag hoppas verkligen att du har det bra, vart du än är. Att du får gå omkring i ett underbart morfinmoln och sova i vita soffor framför tv-apparater :)
......
Skulle bra gärna vilja ha en hund igen. Visst det gör ont när de går bort, men ja, jag saknar det...
Men även jag har dåliga sidor, eller sämre, eller okej, sidor jag skäms över. Jag är galet livrädd för spindlar. Det är inte roligt, men det är verkligen inte onormalt. Egentligen är det ända normala att faktiskt vara rädd för dem.
"Men vad är du rädd för, de bits inte" F.Y.I - DET GÖR DE VISST!!!
Kanske inte alla arter, men det finns vissa som faktiskt gör det.
Ett problem med detta är att min lilla lägenhet är bebodd av just en folk av just en sådan bitande art. Viilket i sig inte bidragit till något problem eftersom de aldrig bitit mig. Men jag vet att de kan ... Problemet är som sagt att jag är livrädd för dem, står på en stol och skriker rädd.
OCH NEJ, det är inte små millimeter stora spindlar heller. DE ÄR MONSTERSTORA!!!!!!!!!!!
!!!!Okeeeejdå, inte sådär stora... MEN STOORA, såhär ser den ut ungefär exakt, samma art, alltså, vissa av mina "gäster" är större, vissa mindre...
Så ni kan förstå att jag blir liiiite hispig ibland. (Är nog aldrig så aktiv på facebook som när det är en spindel i närheten)
Men dagens gäst är numera utflyttad, mosad och begravd i papper. Tack så mycket till snälla hyresvärden som också ska ha i silikon i hålen där jag "tror" de bor.
Jag, okej, jag är knäpp, men vafan, jag har inte lust att dö spindeldöden (uppäten av flera tusen spindlar på samma gång, alternativt få en hjärtattack och dö vid åsynen av en) ;)
Jag önskar att jag hade vartit mer effektiv idag, särskillt nu när jag egentligen har en massa saker att göra och lära mig. Nåja dagen är inte slut än och imorgon kommer jag vara mycket duktigare. Steg ett är en arbetsintervju, som ifärsig är i stockholm vilket problematiserar läget för mig en del. Jag har efter många, många års pendlande ett inneboende hat gentemot all form av kolletivtrafik och alla dess störningar. Vilket kort sagt innebär att tåg-tunnelbana-tåg kommer vara ett stort stressmoment. Men det får lov att fungera och förhoppningsvis kommer stressen radera all form av nervositet inför intervjun. Men i sann law-of-attraction anda så har jag mentalt redan intalat mig att jag får varje jobb jag söker. Det är en taktik som borde fungera.
Än så länge är jag i Uppsala i allafall, Gävle har blivit lite uppskjutet, men åker antagligen dit imorgon kväll eller på fredag. Vi får se.
Utöver det så tror jag det börjar bli dags för en sån där galet skön utekväll igen. Nästa vecka har tillräckligt många luckor för att skapa möjlighet till det, så ifall nån är på att dricka lite för mycket alkohol och dansa upp lite skavsår i fötterna nästa vecka så hör av er!
NEJ NU FÅR JAG GE MIG. NER I GRAMMATKBOKEN MIKAELA!!!!!
Puls stiger, eskalerar
Blicken nedslagen, gömd
Blodet yrar runt runt, i tromber och tyfoner
Varken sjuk eller galen, endast sinnessjuk
Förkylning med runda fötter, fumlandes fram
Varken jägare eller jagad, endast sökande
Genom staden, världen, livet, tillbaka
Ögonblicket, pulserande
katakoniskt, galet, världsomvälvande ögonblick
sökande, eskalerande tystnad
Helt utmattad, mycket på grund av bristande sömn, filmkvällen blev rätt så sen och allmän stress. Så jag kanske måste sluta påstå att jag är stresstålig. Sen, ja, sen så är det en hel del andra funderingar också. och vädret suger....
Men jag är ledig och det ända jag skulle göra idag var arbetsintervjun. Men eftersom den är i Stockholm har den blivit framskjuten på grund av vädret, precis som allt annat.
Men det är ingen mening att bli arg över vädret, det är faktiskt en sån där sak som man bara får lov att acceptera.
Så snart är jag påväg till tandläkaren med Malin, sen hem, sen hem till farmor på middag =) Kvinnan ska dock ut och resa i fyra veckor till varmare bredgrader - och jag är tokavundsjuk... Nästa gång... Varför tog man inte den där sista minuten??
Sen blir det filmkväll hemma hos mig med Malin, Madde och Amanda =) Familjen är viktig och det var läänge sedan jag träffade någon av dem en längre tid, i alla fall Madde och Malin, Amanda ser man ju typ hela tiden :P
Nånstans här imellan ska det finnas rum för tentaplugg - dessutom. Men än så länge är jag inte ett dugg stressad... Så det får komma när det kommer!
Solen skiner och jag tänker inte gneomföra någonting. Bara vara i nån timme till. Sen blir det till att åka ut till familjen, dricka kaffe och äta tårta och fira att pappa börjar bli vuxen.
Lillasyster ska egentligen firas hon också, men det tänker jag bojkotta och istället planera in något mer fantastiskt till hennes egentliga födelsedag.
Ingen borde behöva dela födelsedag med sin pappa, det är inte riktigt rättvist.
Sitter även och funderar på att fly Uppsala ett par dagar. Det börjar närma sig tenta och jag är verkligen inte redo. Och i Uppsala finns det lite för många distraktioner. Så istället blir det nog till att packa weekendväskan på tisdag kväll, fylld med skorpor, riskakor och rödvin, lite övningsmaterial till tentan och sätta mig på tåget till Gävle.
Där borde jag kanske finna lite pluggro, vem vet.
Utöver det, mitt humör är sådär fantastiskt fortfarande, men tänker nog sluta tänka på det nu, annars kommer det säkerligen sina...
"Vad skiljer verkligheten ifrån det som inte är verkligt. Vad är en myt och vad är faktiskt sanning? Jag kan inte längre svara på den frågan. Jag kan egentligen inte svara på någonting alls längre."
Precis som det låter, jag har börjat igen =)
Tog bara 1 år att bli av med den där skrivkrampen, jippi...
Har jag nämnt att jag börjat söka jobb, nej antagligen inte... Vilket fall som helst, cv:n är utskickade, har fått ngr svar och ska på arbetsintervju på måndag.
Ibland går det bra!
Nej nu ska jag dricka lite te, fundera över middagen och lära mig lite grammatik...
have fun!
Det är egentligen absurt att detta inlägg ens behöver skrivas, men helt krasst verkar det vara så att folk fortfarande inte förstår.
- Det spelar ingen roll hur någon klär sig.
- Det spelar ingen roll ifall det innan "händelserna" förekom skojning och skämt mellan "kompisar"
- Det spelar ingen roll att det som gjorde "någonting" trodde det var okej.
Det finns vissa gränser man aldrig ska kliva över. Gränser som varje medelintelligent människa vet existerar. Det finns omständigheter som alltid gör offret oskyldigt, alltid.
Men tyvärr verkar det vara såhär, i många fall, att den angripna misstros. Att denna inte talar sanningen... Denna kommer heller aldrig kunna bevisa någonting annat heller, det ända andra som såg någonting var den som gjorde något. Så det är lätt och misstros, kanske?
Eller? På något sätt borde man faktiskt - först och främst lyssna, när någon har någonting att berätta. För det andra så ANKLAGAR man inte personen som blivit trakasserad.
ÄR JAG HELT UTE OCH CYKLAR ELLER KAN NI HÅLLA MED?
MAN PÅSTÅR INTE DIREKT EFTER ATT HA HÖRT OM VAD SOM HAR HÄNT OFFRET FÖR ATT LJUGA!!!!
Inte så smart att gå ut på middag i klassen innan man började plugga inför morgondagen. Varför?
Muntlig argumentation imorgon, inför klassen, så roligt?
- När man väl ska välja så är det alltid trevligare att dela på en flaska vin än dricka cola
- En halv flaska vin är mer vin än vad man tror
- En halv flaska vin förstör koncentrationsförmågan
- Det är mycket roligare att vara klar med allting så man kan stanna kvar och vara trevlig och social än att åka hem till ett pluggade som kommer ändå att gå åt skogen.
Muntlig argumentation imorgon, inför klassen, så roligt?
Ikväll är det middag på snerkes (antagligen) med klassen, vilket känns sådär när jag knappt vågar äta. Kommer dessutom hålla mig nykter. Tänker utsätta min kropp för alkohol, inte efter att jag försökte dricka kaffe i morse.
Men på något vänster försöker jag inbilla mig själv att jag inte är sjuk. Vilket jag gör genom att knäcka värktabletter, klä på mig och måla på ett leende. Ännu bättre är att jag justnu saknar varmvatten. Ingen dusch alltså - som jag verkligen hade behövt.
Så den osanitära skakiga kvinnan ni träffar på ikväll, det är antagligen jag. Så var snälla.... Eller nått :P ska fixa det sista nu sen bege mig iväg... Ses :P
Tack och lov att man har en mamma som kan lugna ner en lite grann och att jag kan skjuta över arbetsjakten lite grann på henne!
I och med det här antar jag att fröken Sandahl inte är så ocurlad som hon tror, något som hon annars stoltserat med.
Det står även särskillt klart när hennes pappa måste hjälpa henne att betala kåravgiften och även assistera. alltså fixa helt och hållet, hennes cykel.
Självständig, jo eller hur.
Men jag är i alla fall vettig nog att i fall att ha färdiggjord vätskeersättning i kylskåpet! I och med det har jag nog avslöjat vilken typ av sjukdom jag eventuellt kan ha. Och nej - det är inte baksmälla :P
